Inte för att den passar i mitt liv
Hahha
Back home

Här är Krossbu, mitt i ingenting men det fanns iaf en väg som var öppen så länge det inte var alltför mycket snö.

En dag var jag upp på Galdhöpiggen, det är den topp som syns i mitten. Över glaciären gick vi och ingen ramlade ner i någon spricka. Guiden var något att hänga i julgranen. Han var kanske lite för gammal för mig men Maria kanske? =)

Uppe på toppen, piece of cake om man jämför med Kebnekaise och det gör man ju.

Regnbågen gick ner utanför köksfönstret, tyvärr jobbade jag ju som vanligt så jag hade inte tid att leta efter skatten, sen glömde jag bort det.

Fåren var överallt.

Upp på glaciären som syntes på föregående bild. Tillsammans med en gymnasieklass från Helsingborg gick jag, guiden var inkallad från räddningstjänsten i Helsingborg. Jag tyckte om allihopa och de tyckte om mig. Vissa mer än andra men de var ju alldeles för unga för mig, Helena kanske? =)

Tråkig utsikt från glaciären.

I sprickorna vill man inte ramla ner.

Kossorna var också överallt och brydde sig inte alls om de blev påkörda eller inte.

Motivationsresa för personalen.

Vy från Krossbu. I den lilla stugan bodde en guide under säsongen, väldigt trevlig, lite för gammal för mig men Mamma? =)
Sådär varsågod, nu ska jag äta godis tror jag, fint väder är det ute men jag har Pms och är bara sur. "Ring så spelar vi" var en pina att lyssna på imorse. Så kan det vara. Hej.
Nytt!
Åh
Vilken dag. Vaknade med migræn, genomførde en skitstresssig frukost med bjashuvudet. Tog ledigt och sov två timmar med en Treo. Så var værken borta. Helt groggy och skakis børjade jag stæda ett rum nær sanningen om Robi kom till mig. Det ær konstigt att hjærnan fattar det uppenbara først efter 10 månader. Åh, blir så less på mig sjælv att jag inte såg det redan då. Det var ju helt uppenbart, men så var han ett avslutat kapitel. Tack och hej. Det var samma sak med den andra, vaknade upp en dag och såg helt klart vad det var som hade hemlighållts før mig. Antar att det ær bættre att komma på det sent æn aldrig.
Nu har jag genomført en lunch, har bara två middagar kvar idag. Hær på Krossbu ser varje dag likadan ut så det spelar ingen roll vilken veckodag det ær, alla jobbar varje dag, med samma saker. Idag ær det skønt att vara borta från allt och alla och få lugn och ro, men vissa dagar vill jag hem till civilisationen. Jag saknar min familj och mina vænner men dagarna går fort och snart får jag væl panik før att det inte ær några dagar kvar hær.. Idag har jag jobbat varje dag i 3 veckor och det børjar kænnnas i kroppen och hjærnan, lite misstag hær och dær dyker upp =)
Jag minns allt som naglarna mot glas.