Back home
Ja, nu har jag varit hemma sen i måndags. Det är skönt att vara hemma men iblnad längtar jag tillbaka till stället där själen fick andas. Men jag återkommer dit någon dag. Idag skulle jag och Mamma ha en heldag som vi brukar ha på helgerna, åka på utflykter och besöka massa konstiga och okonstiga saker. Men. Mamma som är jobboman kan ju självklart inte säga nej när de ringer på fredagskvällen och vill att hon ska jobba. Så här sitter jag. Ensam. Varsågod Mamma, det dåliga samvetet är serverat. Om en vecka åker jag till Grekland, det blir skitnice, jag ska bli varm och brun, sen blir jag väl kall och blek när jag seglar hem men det är inget vi tänker på nu. Venezuela ger mig nog värme och brunhet sen igen. Här kommer lite pictures från Norge. Håll till godo.
Här är Krossbu, mitt i ingenting men det fanns iaf en väg som var öppen så länge det inte var alltför mycket snö.
En dag var jag upp på Galdhöpiggen, det är den topp som syns i mitten. Över glaciären gick vi och ingen ramlade ner i någon spricka. Guiden var något att hänga i julgranen. Han var kanske lite för gammal för mig men Maria kanske? =)
Uppe på toppen, piece of cake om man jämför med Kebnekaise och det gör man ju.
Regnbågen gick ner utanför köksfönstret, tyvärr jobbade jag ju som vanligt så jag hade inte tid att leta efter skatten, sen glömde jag bort det.
Fåren var överallt.
Upp på glaciären som syntes på föregående bild. Tillsammans med en gymnasieklass från Helsingborg gick jag, guiden var inkallad från räddningstjänsten i Helsingborg. Jag tyckte om allihopa och de tyckte om mig. Vissa mer än andra men de var ju alldeles för unga för mig, Helena kanske? =)
Tråkig utsikt från glaciären.
I sprickorna vill man inte ramla ner.
Kossorna var också överallt och brydde sig inte alls om de blev påkörda eller inte.
Motivationsresa för personalen.
Vy från Krossbu. I den lilla stugan bodde en guide under säsongen, väldigt trevlig, lite för gammal för mig men Mamma? =)
Sådär varsågod, nu ska jag äta godis tror jag, fint väder är det ute men jag har Pms och är bara sur. "Ring så spelar vi" var en pina att lyssna på imorse. Så kan det vara. Hej.
Här är Krossbu, mitt i ingenting men det fanns iaf en väg som var öppen så länge det inte var alltför mycket snö.
En dag var jag upp på Galdhöpiggen, det är den topp som syns i mitten. Över glaciären gick vi och ingen ramlade ner i någon spricka. Guiden var något att hänga i julgranen. Han var kanske lite för gammal för mig men Maria kanske? =)
Uppe på toppen, piece of cake om man jämför med Kebnekaise och det gör man ju.
Regnbågen gick ner utanför köksfönstret, tyvärr jobbade jag ju som vanligt så jag hade inte tid att leta efter skatten, sen glömde jag bort det.
Fåren var överallt.
Upp på glaciären som syntes på föregående bild. Tillsammans med en gymnasieklass från Helsingborg gick jag, guiden var inkallad från räddningstjänsten i Helsingborg. Jag tyckte om allihopa och de tyckte om mig. Vissa mer än andra men de var ju alldeles för unga för mig, Helena kanske? =)
Tråkig utsikt från glaciären.
I sprickorna vill man inte ramla ner.
Kossorna var också överallt och brydde sig inte alls om de blev påkörda eller inte.
Motivationsresa för personalen.
Vy från Krossbu. I den lilla stugan bodde en guide under säsongen, väldigt trevlig, lite för gammal för mig men Mamma? =)
Sådär varsågod, nu ska jag äta godis tror jag, fint väder är det ute men jag har Pms och är bara sur. "Ring så spelar vi" var en pina att lyssna på imorse. Så kan det vara. Hej.
